anotherstrangerme

Te dricker jag ju varje kväll, oavsett årstid. Men tillbehören ändras. Jag måste erkänna att jag dras med i julmyskänslorna något enormt i år. Jag vill inreda, pynta (på mitt eget vis, och betydligt mer "vintrigt" än juligt), tända ljus och baka. Se mörkret tätna utanför fönstret med adventsljusstaken i förgrunden. Julen är utan tvekan den bästa tradition vi har här i Sverige.

Något jag däremot vägrar är julklappar, vare sig det är till mig eller någon annan. Snål? Nej, anti. Jag tänker inte köpa juklappar för att jag känner att jag måste. Då köper jag hellre något jag verkligen vet att någon nära vill ha, någon helt annan gång på året. Överraskningsmomentet samt glädjen hos mottagaren blir av en helt annan kaliber då. I dagens läge börjar alla svettas över julklappsutbytet redan i september och sedan slutar det ändå med att de dagen innan julafton köper en prenumeration på Tara och en sjal åt sin morsa (och ännu mer totalt meningslösa och intetsägande presenter åt alla andra mer eller mindre bekanta). Konsumtionssamhället späds på till orimliga gränser, människor slösar sjukt mycket pengar och ingen är ändå lycklig över sina presenter. Låter ju alldeles förträffligt.

Det känns som att det är dags att ta tag i mina sömnproblem nu. Eller ja, problem och problem - jag har inte upplevt det som problem tidigare och därför inte brytt mig. Pratade med morsan igår. Hon var inte jätteförtjust över att jag sover 4-5 timmar per natt. Jag har helt enkelt inte hunnit sova mer. Jag fattar också att det inte är bra på sikt, men jag är ju inte trött! Jag orkar precis som vanligt, är inte trött vare sig på morgonen eller kvällen (eller därimellan heller, för den delen). Går jag för en gångs skull och lägger mig tidigt så ligger jag naturligtvis vaken i flera timmar.

Men nu de senaste veckorna så har mitt hjärta betett sig mer och mer oroväckande. På kvällarna rusar det. Ibland i flera timmar, andra gånger går det över efter en halvtimme. Och hjärtbekymmer vid 18 års ålder är ju inget jag känner för att dra på mig. Så nu ska jag göra ett allvarligt försök att sova mer. Sju timmar, åtminstone. Planerna sattes i verket redan igår. Jag tog några Valeriana och däckade vid 23:15. Vaknade, trött som ett as, vid 8. Haha. Nu ska jag kila iväg till skolan. Hoppas ni har bättre sömnvanor än jag..

Lite designändringar på bloggen också. Vad tycks?

Grabbade åt mig ett rött nagellack inne på H&M, som låg i en skål med lack för det högst överkomliga reapriset 39 kronor. Skitsnyggt dessutom! Den rosa basen ger verkligen färgen rätt djup. När jag penslade på första lagret trodde jag dock att min sista stund var kommen då det var KNALLrosa. Tycker ni att ni har koll på mig? Ja, då borde ni veta att jag och rosa inte är BFFs. Men tack och lov så fick ju historien ett lyckligt slut efter att jag hade kladdat på ett lager till. Dagen räddad.

Jag blir så in i helvetes sugen på att sy när jag avundsjukt klickar igenom Toxic Vision's fb-page. Tjejen bakom är sanslöst grym (och har ännu bättre musiksmak). Men what the hell, om hon kan så kan väl jag? Nu jävlar ska jag sy en body, brb

Hoppas de inte drömmer mardrömmar i natt.. hahaha. Om man skulle ta och plugga lite projektarbete nu?

Jag, och troligtvis alla andra, kommer antagligen mycket väl ihåg min förra leopardperiod (då jag gick nästintill i kroppsstrumpor av leopard, för att jag älskade mönstret så mycket), men sedan dess har intresset svalnat betydligt. Såvida det inte gäller underkläder eller den här tröjmodellen. Galet skön, skitsnygg och ryggurringning. Precis som jag vill ha det. Sen att jag har vänt på tröjan för att få urringningen i bak är ju en annan sak.. Igår hade jag också på mig en sån här tröja, fast i brunmönstrat. Tyvärr i storlek S. Jag ser som bekant inte likadan ut i kroppen som jag gjorde 2009.. Tur att morsan hade en gråmönstrad i storlek XS! Från Lindex.

Rude awakening.
Hela världen upp-och-ner, krossad i tusen bitar. Ni vet. Som det känns när den man älskar allra mest utan förvarning förvandlas till någon annan och det plötsligt inte finns något vi längre.
När dammet skingrades efter katastrofen såg jag glasklart för första gången på flera år. Bitarna föll på plats. Jag såg mig själv forcerad in i tankemönster och normer som inte var mina egna. Jag insåg inte vad umgänget med dessa människor hade gjort med mig förrän efteråt. Nu är det efteråt och jag förstår att jag höll på att tappa bort mig själv och den jag egentligen är.

Nu är jag på god väg att hitta mig själv igen. Reborn och berikad med så många erfarenheter livet kan ge en på 18 år. "Du vågade i alla fall", tyckte en vän. Ja, det gjorde jag. Jag vågar nu. Jag skrattar när jag är glad, gråter när jag är ledsen och gör det jag tycker känns rätt. Jag tänker leva. Men det gör ont att leva ibland.

Ibland går det åt helvete. Det kan jag klara av. Jag vet ju att det kommer en ny dag med nya möjligheter. Men något jag har lärt mig är att aldrig mer i helvete ta någon skit. Aldrig, aldrig mer. Jag tänker inte förödmjuka mig mer för någon annans skull. Kära läsare, ta aldrig skit. Kom ihåg det. Ni är värda så himla mycket mer än så.

Fast snygg var jag tydligen. Flera sa att de aldrig hade sett mig såhär snygg. Haha. Men vad hjälpte det?

"Varför ska jag alltid utsätta mig själv för sånt här? Det gör ju ingen annan. Jag är fan inte normal."

Aj.

Vitt tema osv. Nu skall hår och smink fixas. Ursäkta för att 99% av alla mina egopixx tas i tvättstugan.

Jag känner en trängande lust att skriva något. Något sant, något hemligt. Detta är egentligen inte hemligt. Men nog är det sant alltid. Och framförallt förvirrande för alla utomstående, när man klär av det naket, lösryckt ur sitt sammanhang, en pusselbit utan originalbilden till hjälp för att se helheten.

Jag lever för kickarna i livet. Inget ovanligt med det. Men jag är också en människa som tänker mer än vad som antagligen är nyttigt, och därför har jag definierat vad som ger mig kickar och söker utstuderat upp de situationer som ger mig dessa.

Kickarna är känslobomber. Jag lever med andra ord för starka känslor. Den allra värsta känslan som kan drabba mig är tomhet. Total likgiltighet inför allt. Därför blir det ibland så att jag lever on the edge. Inte så att jag går balansgång på smala räcken till broar högt över vattenytan, knarkar eller något annat lika korkat. Det är känslomässigt jag pratar om. Jag äventyrar saker jag inte vill förlora, bara för att känna försmaken av att bli sårad, sviken, ihjältrampad. Jag utsätter mig för osäkra situationer bara för att känna spänningen. Om det går dåligt blir jag sårad. Om det går bra får jag en kick, och ger mig in i nästa lek.

Den leken jag leker nu är egentligen inte så farlig. Inte direkt livshotande. Men som med alla mina utmaningar jag kastar mig in i så kan den skada min självkänsla rätt rejält om det misslyckas. Men vad gör det då, egentligen? Jag blir sårad, men det kan jag bearbeta. Jag kommer igen, och igen, och igen. På fem veckor repade jag mig från ett förhållande som varade i ett år och tre månader. Innan dess hade jag och vederbörande pratat dygnet runt i ytterligare ett år. Det är ungefär 120 veckor. Och jag har återuppbyggt mig själv på fem. Det är fascinerande hur snabbt människan anpassar sig.


Nu sitter jag här, dagen före ännu en lek, lyssnar på Reckless och tvivlet kommer smygande och förlamar mig. Varför känns det alltid som man är den som blir förbisedd? Hur gör man egentligen för att duga?

Visst är det jätteroligt att köpa läppstift i starka, häftiga färger (som sagt, mörkrött står högt på listan) men det man faktiskt behöver är ju dessvärre vardagsläppstift. Något man kan grab on the go och smeta på lite utan spegel. De är tyvärr oftast de svåraste läppstiften att hitta. De ska vara krämiga och sitta hela dagen, färgen ska matcha ens hudton och hårfärg och i alla fall jag är av den åsikten att det ska gå att addera lite lipbalm utan att det ser förjävligt ut. Dessutom är det ett stort plus om man slipper vara orolig när man käkar för att hälften ska försvinna och man oavsiktligt får en fnasklook..

Jag hittade tack och lov ett läppstift som uppfyller alla nyss nämnda krav. Den är i en härlig rosabeige och är en perfekt förstärkning av min naturliga läppfärg. Beige Gingembre från Yves Rocher, 110 kr eller något sådant.

Snyggt, stilrent och annorlunda på grund av placeringen. Dessa köpte jag för 10 kr/st hos JFR. Jag fick dock knipsa av dem och trycka ihop dem som fan för att de skulle sitta kvar.. Om det är JFR som gjort en storleksmiss eller om det är jag som har onormalt smala fingrar förtäljer inte historien.

Snarlik outfit som den jag hade förra helgen hos mormor, men what the hell. Lite bättre bildkvalitet än campixx iallafall!

Här har vi största delen av shoppingen från min Stockholmstripp. Jag är lika färgglad som vanligt, haha... Nu vill jag bara att det ska bli måndag så jag kan dra på mig en kickass outfit! Nya kläder piggar upp vem som helst. Jag har dessutom börjat sälja av lite gamla grejer på Tradera, så det här shoppingen genomfördes (nästan) med gott samvete.


Vardagsskor med liten kilklack - DinSko, 150 kr


Plånbok i läder - någonstans i gamla stan, 189 kr


BH/trosor - Gina Tricot, 129 kr och 59 kr. Svarta trosor - Lindex, 99 kr


Hängslen - H&M, 79 kr. Slips - Gina Tricot, 59 kr. Halsband - Glitter, 45 kr.

+ En svart, ribbad polotröja från Gina Tricot (149 kr) och en längre, frackliknande stickad svart kofta från Vila (249 kr) men de gjorde sig inte så bra på golvet, så de får ni se i kommande outfits.

Nu är jag hemkommen, väläten och välshoppad. Detta inlägg tillägnar jag maten, shoppingen presenterar jag i diverse (tidsinställda) inlägg under morgondagen.

På fredagen drog vi direkt till Griffin's och käkade fin steakhousemat. Blandade grillspett med olika kött/korvar, pommes, bea och Weissbier. Pommesen och bean får högsta betyg, jag åt så mycket så jag förfasade ett gallstensanfall på natten (eftersom jag äter pommes ca 2ggr/år), men köttet var inte riktigt så tiptop som man hade kunnat önska. En bit var nästintill rå och lammet var allmänt tråkigt. Men det som drog ner helhetsintrycket ordentligt var servicen, som faktiskt inte ens existerade. När man har begränsad tid ska man varken behöva vänta i en kvart innan de tar upp beställningen eller att ingen ger ens bord någon uppmärksamhet såvida man inte skriker på dem. Alla och envar kunde se att personalen var stressade och att stället var överbefolkat, men man kan fortfarande sköta det betydligt snyggare. Nej, något återbesök blir det inte tal om.





På lördagen hade vi planerat att käka hemma hos min moster, eftersom det kan vara ganska skönt att bara vara inne efter en heldag på stan. Dessutom kan man dricka jävligt bra viner, vilket man då inte har råd med på krogen. Förrätten vi gjorde bestod av kryddstark lax på en bädd av sallad, honungsmelon och granatäppelkärnor med wasabisås och lime. Till det en fasligt god Champagne, som jag visserligen har druckit förr, men hey...



Sedan var det dags för ankan. Till ankan gjorde vi en lasagneliknande bakelse med en fyllning på champinjoner, trumpetsvamp och kronärtskockor. Rödvinssky och en liten sallad på det. De där bakelserna var gigantiska (dessutom gjorde morsan min större än de andra, haha), så gissa om jag var mätt sen? Hur jävla gott som helst!
Till detta drack vi en Henschke, något min mor och moster har varit frälsta på tidigare men som jag aldrig har provat. Själva vinet var riktigt komplext, rikt och välgjort. Men stilen motsvarade inte riktigt mitt ideal. Den hade en eftersmak som kvarlämnade ett slags unket os på mina smaklökar. Eftersom de godaste röda jag har druckit har varit Barolo så är det ganska förståeligt att det här inte riktigt var min typ. Hur som helst så var vinet naturligtvis riktigt gott och passade mer än utmärkt till ankan.



Efter denna brakmåltid var det bara att inmundiga några espresso och praliner och därefter däcka. Älskar att ha en släkt som värdesätter mat och vin. Längtar redan till nästa stockholmsvisit!

Såhär kan man se ut när man svänger till en skitgod tacogratäng med ris, nachos och guacamole. En liten supé till mig och farsan en vanlig torsdagkväll. Vilken dotter jag är, alltså. Fnastastastiskt. Kommer att bli en exellent fru till någon i framtiden... eller?

Imorgon tar jag hur som helst mitt pick och pack och drar iväg upp till hufvudstaden för konstutställning, restaurangbesök, umgänge och lite (med betoning på LITE) shopping. Tyvärr är klockan redan alldeles för mycket och jag har inte ens börjat packa. Tidsoptimisten inom mig tycker att kvällen är förträfflig som den är just nu; halvnaken och lyssnades på Accept och Michael Jackson har jag målat naglarna, töjt öronen och socialiserat mig på Facebook. Alldeles utmärkt, visst, såvida klockan inte hade varit över tolv. Men jag är för exalterad för att sova. Alla världens äventyr ropar på mig ikväll. De senaste veckorna har jag fått ett smakprov på livet och jag är långt ifrån mätt än. Men först: packa. Vi hörs på söndag godingar!

Såhär resonerar jag angående det världsliga och högst seriösa ämnet väskor: Satsa på en vardagsväska. En dyr jävel i äkta läder, i en klassisk, stilren modell som du kan ha dag ut och dag in i flera år, utan att behöva vara rädd att den blir avskavd och ser allmänt white trash ut efter tre veckor. När det gäller partyväskor, däremot: Mode och variation. Vem vill ha samma klutch i flera år? Till samma kläder? Nä, jag tänkte väl det. Den typen av väskor har man dessutom jämförelsevis sällan, samt byter ofta. Därför kan man köpa billigare, ge fan i kvaliteten och bara gå efter hur de ser ut. Gina Tricot kan det här med partybags.

Och så blev jag otroligt sugen på shortsen (eftersom det är high waist!), fast det har ju inte med saken att göra.

Måste. Köpa. Ett. Mörkrött. Läppstift. Detta, eller något liknande. Det är det enda jag kan tänka på när jag ser den här bilden. Plus hur snygg Lisa Olsson är då, men det var ju inget nytt.

Idag har jag övningskört för första gången! Lite sent påbörjat när man är 18 år, kan tyckas. Anledningen till fördröjningen är delvis lathet naturligtvis, men också för att jag faktiskt inte behöver körkort i nuläget. Däremot kan det ju vara bra att öva upp sig så det bara är att köra upp när man känner att tiden är mogen. Det gick faktiskt över förväntan - jag krockade ju i alla fall inte med något olämpligt - och det blev bara ett enda kärringstopp, tänka sig. Hoppas vi hinner ta en sväng imorgon också. Hann dessutom med en stavgång på 7,5 km (så går det när man är förkyld och inte kan träna på riktigt, buhu). Nu väntar lite plugg och god mat. Effektiv dag!

Maria har nu en tävling på sin blogg där man kan vinna ett valfritt smycke från sofiespärlor.se. Alla smycken görs i ett exemplar och är helt unika, skitsnygga dessutom!

Se hur man gör för att delta i tävlingen HÄR.

Här sitter jag i köket, lite lagom lördagsskabbig, och pluggar franska så det bara sprutar om det. Jag insåg nämligen igår att om jag nailar varenda återstående ämne i skolan så kommer jag in på juristprogrammet på Göteborgs Universitet. Ytterst upplyftande tanke. Men först måste jag som sagt sätta alla ämnen jag har kvar, och franskan ligger nog på VG-gränsen.. Men plugga är ju roligt, så why not? Nu har jag dock inte tid med dessa trevligheter mycket längre, middag hos mormor kallar!

Jag får nog motvilligt ge Åskar rätt i frågan om Turbo (efter en argumentation för flera år sedan. Nejdå, jag är inte konservativ) - satan vad bra den ÄR. Och ja, soundet är tufft. Ja, jag erkänner. Den här låten är en ny favorit på plattan. Så enkel, så vacker. Lyssna och njut!

Bilder på shoppingen i Götet i onsdags är på ingång, lovar!

Själva tatueringarna - nja. Men placeringarna, oh my! Jag har länge funderat på att ha en helsleeve och den andra armen helt plain, här kom bekräftelsen. Sen vore det kanske inte helt fel med en jävel på låret.. Tål att tänkas på. Sjukt snygg brud anyw!

Är du emot pälsindustrin? Strävar du efter rättvisa? Se då till att bojkotta Nelly.com fram till den dagen då de väljer att lyssna på sina kunder och slutar att stödja det vidriga djurplågeriet som utgör pälsindustrins baksida.

Idag fick jag reda på att den stora internetbutiken Nelly.com säljer äkta päls, bland annat Canada Goose-jackor som innehåller äkta päls från Coyote-hunden. Det i sig kom som en smärre chock, men vad som gjorde mig riktigt förbannad är deras sätt att behandla sina kunder och deras åsikter.

Djurrättsalliansen Jönköping försökte ställa Nelly.com till svars via deras nätbaserade kundtjänst. Läs konversationen mellan Nelly.com och Djurrättsalliansens utsände HÄR.

En annan tidigare trogen kund försökte med samma metod, utan lyckad framgång. Läs hennes konversation med kundtjänst HÄR.

Ett flertal försök har även gjorts via Nelly.com's facebooksida. Flera personer har försökt få upp frågan om djurrätt de senaste dygnen, vilket Nelly.com väljer att ignorera.

Att Nelly.com fullkomligen vägrar att vara tillmötesgående gentemot en såpass stor grupp av sina kunder är rent skandalöst. En varumärke tjänar otroligt mycket respekt och status genom att vara emot djurförsök och pälsindustrin, något som många idag har förstått, men uppenbarligen inte Nelly.com. Oavsett om människorna bakom butiken inte ger ett dyft för djurrätt så borde de åtminstone tänka på vad de kan förlora i inkomster och hur deras varumärke kommer att påverkas. Nu börjar ordet att spridas. Väldigt många unga tjejer är idag väl upplysta om pälsindustrin och den plåga den tillför på djuren. Flertalet av dessa kommer inte att vilja stödja en butik som är för djurplågeri.

Nelly.com - om ni vill värna om ert varumärke och behålla era kunder är det hög tid att rätta till det här gigantiska misstaget. Helst igår.


Till Facebook-eventet. SPRID!

Fick hem en hel hög skitsnygga korsörhängen idag. Från JFR och AliceAmalie. De båda mindre silverkorsen kommer jag använda som vardagsörhängen (lagom diskreta, precis i min smak) och det stora svarta till en frisyr med håret över andra axeln och red lips. H to the ot!