Vissa människor irriterar mig till vansinne. Samtidigt är denna samling ett högst intressant socialt fenomen. Jag pratar om den typen av människor som gör det alla andra gör, tycker samma sak som alla andra, och stör ihjäl sig på människor som inte gör det. Jag är den som stör deras perfekta värld av en jämntjock ström av döda sillar. Jag simmar åt mitt håll. Och det faller inte alla på läppen.

En kompis jag har haft sedan högstadiets glada tid övertalade mig för några veckor sedan om att omvärdera mitt beslut att inte gå på studentbalen (plus att mina päron bestämde sig för att pröjsa). Detta är naturligtvis något som maintreampoliserna jublar åt. En lagom snäll konfrontation genomfördes från min sida. "Varför blir DU gladare av att jag följer strömmen?" Personen i fråga började svettas och klämde ur sig något om att "det blir ju mycket roligare då". Jo visst, tjena. Hur svårt ska det vara att lämna folk ifred och sköta sitt? Avundsjuka kan vara en förklaring, men ingen ursäkt.